Mord vid Kolstad Hållstuga 7 november 1832.

Efter att ha läst i dödboken att undantagsmannen Jon Torstenson blev mördad vid Kolstad Hållstuga 7 november beställde jag från landsarkivet i Vadstena kopior av domboken och fick en intressant läsning. Den av mig uttydda dombokslydelse inkopierad nedan. Landsarkivet fann i denna omgång inte avslutet men jag skall be dem leta en gång till. Fortsättning följer således.

Bonden Peter Petersson anger fången Brita Erlandsdotter skyldig för dådet men själv är jag med hänvisning till berättelsen långtifrån övertygad därom. Jag tror Peter Olsson i fyllan och villan orsakat dödsfallet och att hans släkting Peter Petersson tagit tillfället i akt att ange en redan fängslad kvinna som hukade bakom knuten av nöden tvungen.

Vad tror Du?

Ölands Norra Mot Häradsrätt år 1832 §46 den 8 Nov

Till förnyad handläggning lät Häradsrätten sig förekomma från Ting den 9 i förra månaden uppskjutna rannsakningen innefattande kr Länsmannen, vice kronofogde C Ahlbergs ansvars talan för åtskillig tjuvnad och delaktighet däruti emot Lumpsamlare Didrik Lundgren och Nils Pärsson samt Qvinnspersonerna Carna Christiansdtr och Brita Erlandsdtr, vilka Svaranden ifrån Slottshäktet blivit utbegärde samt nu av Actor framställdes tillika men ej mindre den av Svaranden för delaktighet angivna Alunbruksarbetare Peter Peterson, in tillfölje av denne Embetsförskrivelse: Till Herr Dom G N

Härmed anmärkte Actor att då dessa arrestander under bevakning och fångGevaldiger Petter Wåhlander från Kalmar förliden gårdags afton passerade Kolstad Hållstuga belägen nära ¾ mil från Tingstället, blev Undantagmannen Jon Thorstensson från Kolstad, som i livstiden alltid gjort sig känd som en stillsam, nykter och fridälskande Person, av med en sten bak i huvudet slagen till döds, Hördes, Thorstenssons, på stället vardandes, måg, Bonden Peter Petersson i Kolstad, för Actor berättat hafva, skedd av arresterade Britta Erlandsdotter som i tillfället kastade en sten även emot Peter Petersson, som tillfogade honom ett blodvite i Pannan.

Bonden Peter Petersson från Kolstad, som efter kallelse är tillstädes, framställdes och berättade att då han och hans Svärfader Jon Thorstensson igår afton, litet för kvällen, i ett sällskap, kommit från Saltsjön, gingo de på hemvägen i Kolstad Hållstuga, där de träffade Jon Thorstenssons Bror Son, Bonden Peter Olsson, också från Kolstad, samt uppohullo sig i all sämja och enighet härstädes en stund på aftonen, varefter Jon och Petersson gingo sin färde och efter något övertalande förmådde Olsson också att begiva sig därifrån, men sedan denne senare utkommit från Hållstugan, ville han åter begiva sig ditin, hvaröver Thorstensson blev missnöjd och föreställde honom lämpligheten därav att förfoga sig hem till hustru och barn, sedan han tillbragt större delen av dagen på Hållstugan. Bonden Peter Petersson som hade några marker … och en säck liggande på stenmuren bredvid Kolstads vägen, i grannskapet av Vädermjölqvarnen, begav sig nu dit att dem avhämta varundertid fångtransporten , från Kalmar ankom till den nära belägna Hållstugan, och då Petersson nu såg efter sin Svärfader, fann han honom liggande på marken, och ett fruntimmer flyende därifrån, vilket fruntimmer var Britta Erlandsdotter, som hittills var för Petersson okänd, men icke destomindre kastade en sten mot Petersson, den där träffade pannan och tillfogade ett blodvite. Ankommen till Svärfadern fann Petersson honom vara blodig i Hufvudet samt på tillfrågan hur det stod till, yttrade han med matt röst ”att ett fruntimmer slagit honom”, varefter han icke mer förmådde tala, utan så bars av Petersson med tillhjälp av Gästgivaren Peter Israelsson och Anton Isberg som skjutsade fångtransporten i Hållstugan, där han sanslös om några timmar avled, och hade Peter Olsson vid detta tillfälle också blivit slagen, så att han därav är sängliggande och icke kan härstedes sig infinna.

Härefter hördes de tilltalade, var för sig och efter meddelade alvarsamma föreställningar att tala sanning, avgåvo, uppå framställda frågor, vid särskilda förhör, sådana upplysningar och erkännanden;

1:o Karna Christiansdotter att hon tillika med de övriga arrestanterna, av vilka manspersonerna äro fängslade med järnbojor medan qvinnspersonerna ofängslade, under Wåhlanders bevakning på dagen igår begåvo sig sjöledes från Kalmar över Sundet till Röhälla färjestad samt därifrån landvägen hit till tingstället, varförinnan de omkring 10 el 11 på aftonen anländer till Kolstad Hållstuga varefter vägen går av till Staden Borgholm. Efter Wåhlanders befallning stannade de skjutsande med vagnarna, ifrån vilka arrestanterna begåvo sig in i Hållstugan där ljus var släkt men eld upptändes så att de fingo varma sig. Innan Karna kom in i Hållstugan såg hon 3ne för henne karlar på ett avstånd därifrån men hörde intet gräl eller oväsen dem till utan tillika med Gevaldiger förfogade sig alla rum i stugan utom Brita som anmälde sig vara i behov att kasta sitt vatten och sedan hon lämnat sitt medhahavande lilla Spen Barn till Alunbruksarbetaren Pettersson, tillika med Nils Pärsson stannade utanför, innan en kort stund varefter Wåhlander sade sig skola gå ut för att vakta på dem som icke höllo sig i styr, utan att likväl Karna hörde något oljud som till ett sådant yttrande gav anledning. Såväl Wåhlander som Brita Erlandsdotter och Nils Pärsson samt Peter Petersson återkommo inom en kort stund utan att något oväsen omtalades, men icke långt härefter inbars en för Karna okänd person som var blodig i huvudet och som Karna trodde vara rusig. Den yngre Bonden som åtföljde den slagne karlen gjorde ingen av de tilltalade tillvitelse att hava slagit någondera.

2de Didrik Lundgren att han satt i halvslummar då vagnen stannade vid Kolstad Hållstuga och såg inga främmande personer därvid utan begav sig genast in i rummet tillstädes samt hörde endast Gevaldiger utlåta sig att han skulle hålla dem i ordning som utanför förde oljud ehuru Lundgren icke hörde buller eller kan erinra sig om Brita eller Nils Pärsson då voro i Hållstugan, eller ej.

3e Nils Pärsson att han vid ankomsten till Kolstad Hållstuga där Gevaldiger sade att vagnarna skulle stanna, utan att de skjutsande eller arrestanterna härom gjorde erinran, som ett stycke ifrån stugan uppåt vägen till Kolstad och en därvid stående vädermjölkvarn några för Nils Pärsson även till antalet okände personer, vilka likväl varken Pärsson eller Brita Erlandsdotter som i uppgivet ändamål stannade utom några ögonblick sedan Wåhlander gått in på intet sätt förfördelade eller hade anledning att förolämpa enär de voro för dem okände.

4e Bruksarbetare Pehr Petersson är lång och reslig till växten, har ljusa hår och ögonbryn samt är klädd i blå tröja och långbyxor. Har berättat sig vara född i Finland men tillbragt sin mesta tid i Sverige och senast som arbetare vid Ölands Alunbruk. Petersson berättar att med fångtransporten kom till Röhälla färjeplats omkring 3 och till Kolstad Hållstuga omkring 11 på aftonen varefter Petersson uppå Brita Erlandssons begäran genast emottog hennes späda Barn och skyndade sig in i stugan, samt hörde inget slagsmål eller oljud långt mindre har några kunskaper därom att Brita eller någon annan av de arresterade förfördelade någon.

5e Nils Peter Nilsson är av medelmåttig växt har ljusa hår och ögonbryn samt är klädd i gråa kläder och säger sig vara 22 år och född i Mörlunda socken varest hans fader är inhysesman. Avseende på gårdagens tilldragelse berättade Nilsson att varken han eller någon av arrestanterna, såvitt Nilsson erfor, på något sätt utövade slagsmål eller förfördelande vid Hållstugan, men då den person som åtföljde slagne Jon Thorstensson och som Nils nu igenkänner vara Bonden Peter Petersson, kom in, yttrade han att ett fruntimmer slagit honom utan att utsäga vilket.

6e Brita Erlandsdotter att hon med i följe tilltalade igår natt anländer till Hållstugan, varest vagnarna på Wåhlanders befallning stannade och där Brita ett stycke ifrån stugan uppåt Kolstad vägen och Vädermjölqvarnen såg 3e för henne alldeles okända personer av som de 2e hade en emellan sig som de slogo och vartill Brita lika litet kände anledningen som påföljden eller annorlunda gissningsvis vet om någondera var den samma som sedermera inkom i Hållstugan, men som Brita så mycket mindre kunde slå eller kasta sten på som de alla voro för henne okända. Brita påstår ifråga att hon icke längre uppehöll sig utom Hållstugan och satt vid dörren än som erfordrades för henne att kasta sitt vatten varunder Wåhlander också var ute. Samt försäkrar fördenskull att hon är helt och hållet oskyldig i avseende på den tillvitelse Bonden Peter Petersson emot henne framställer.

Emot Actor i detta ämne, tillstädesvarande Gästgivaren Peter Israelsson från Isgärde, Hållkarlen Olof Westerlund på Kolstad Hållstuga och Häradstjänaren Gustaf Grönqvist hade svaranden inga jäv och som sådant emot dem icke heller kunde utpekas så fingo de avlägga vittneseden, erindrades om vådan av falsk berättelse och hördes särskilt, berättande;

Peter Israelsson att han igår på eftermiddagen skjutsade Wåhlander med fångar hit till häradsfängelset och då omkring 10 el 11 om aftonen anländer till Kolstad Hållstuga tillsade Gevaldigern att de skulle stanna ehuru vittnet häremot intalade att de gärna kunde köra fram. Vittnet hörde inte något slagsmål eller oväsende vid Hållstugan eller erfor någon folksamling ehuru aftonen var månljus och klar. Sedan arrestanterna gått av vagnen sysselsatte vittnet sig med hästarnas fodrande så att han inte lämnade uppmärksamhet åt något annat än förr han om en kort stund, hörde bojorna skramla så att vittnets ena häst blev rädd, då vittnet såg uppåt backen bredvid Hållstugan och åter rättare än vittnet kunde skönja sprungo 3e av de arresterade men med visshet qvinnspersonen Brita Erlandsson till stället 3e av landets folk voro, varefter vittnet hörde ett slag som han tyckte av en sten, utan att likväl på något sätt kunna bestämma vem det utdelade eller om vilken det träffade än mindre påföljden därav eftersom allt detta skedde i ett ögonblick och fångarna därefter åter begåvo sig till Hållstugan. Vittnet gick härefter till stället på ett litet avstånd från Hållstugan och fann där Jon Thorstensson ligga på marken samt dennes måg bonden Peter Petersson bredvid utan att den förre sade något ord men den senare berättade att ett fruntimmer av de ankomna tillfogat Petersson ett blodvite i pannan. Sedan vittnet varit Petersson behjälplig att bära in Jon Thorstensson i Hållstugan hörde han det rossla i bröstet på honom och varav vittnet fick den förmodan att han varit något välplägad men kunde aldrig ana att Jon Thorstenssons dödstund var så nära. Vidare ej bekant. Uppläst och vitsordat.

Olof Westerlund att Bonden Peter Olsson från Kolstad en stund varit inne hos vittnet inkom även mot aftonen Peter Petersson och hans Svärfader, som är den förstnämndes faders broder, undantagsmannen Jon Thorstensson till vittnet och intogo någon förtäring varmed de i all sämja och enighet sig fägnade utan att vittnet hörde någon missämja dem emellan. Peter Olsson var något välplägad, ehuru efter vittnets omdöme, icke överlastad, voro däremot Jon Thorstensson och Peter Petersson på intet sätt rusiga. Härefter begåvo sig dessa 3 personer ifrån vittnet som efter dem tillstängde förstugudörren, utsläckte elden samt begav sig till vila utan att han hörde något oljud eller slagsmål utanför. Som vittnet kunde tycka en halv timme härefter, eller omkring 10 el 11 om aftonen bultades på dörren, då Gevaldiger Wåhlander med arrestanter ankom, dessa påfordrade eld och ljus samt gingo ut och in i rummet, så att vittnet som icke kände någondera eller visste deras antal, icke heller kan utsäga i vilken ordning de anlände, men om en stund tog Wåhlander den piska, som han förut lagt på sängen och sade sig skola gå ut för att hålla dem i styr som förde gräl, enskällt vittnet icke hörde något oljud utanför Hållstugan, eller att Wåhlander då han, om en kort stund återkom, omtalade något sådant. Litet härefter kommo Bonden Peter Petersson och nästföregående vittne inbärandes med Jon Thorstensson, som var blodig i huvudet och utan sans, men efter Peterson berättelse skall hava yttrat att han blivit slagen av ett fruntimmer  ävensom Peterson omtalade, att Brita Erlandsdotter slog Peterson med en sten i pannan så att det blödde. Klockan omkring 11 avreste fångtransporten och kl omkring 12 avled där Thorstensson inne i Hållstugan, Då voro inga flera personer inne i tillfället än de nu nämnde samt vittnets hustru som ligger på barnsäng och Skräddaren Daniel Andersson i Tryggestad uppgavs och vittnades.

Gustaf Grönqvist att Wåhlander med fångtransporten ankom hit klockan efter 12 inatt då arrestanterna inlåstes och varunder alunbruksarbetaren Peter Petersson omtalade att en karl blivit så illa slagen vid Kolstad Hållstuga att han troligen icke levde till dager. Om Brita Erlandsdotter kan icke vittnet erinra sig yttrade något härav och sedan vittnet vid hennes besökande i fängelset i dag funnit henne gråta och vara sorgsen, tillfrågade vittnet henne om anledning därtill, men skall endast till svar att hon väl hade sina skäl till ledsnad. I Wåhlanders sällskap var också en piga som skall antagit tjänst hos Bonden Carl Olsson i Pinnekulla. Uppläst och vitsordat.

Över vittnesmålen hörda ville ingendera av svaranden erkänna dem i vidsträcktare måtto än som överensstämde med deras härovanför avgivna berättelser.

Då några flera upplysningar i avseende på Jon Thorstenssons död nu icke kunde erhållas, företogs tjuvnads rannsakningen varvid målsägarna Handl. A. Rydberg och Bonden Jon Månsson i Wi sig inställde för vilka såväl som för de anklagade  Actor Tingställets Protokoll för den 9 i förra månaden uppläste och lämnades utan anmärkning.

 

Ölands Norra Mot Häradsrätt AIa:146 § nr 264 den 28 Nov

Efter det att Medico legala Besiktning öfver den vid Kolstad Hållstuga dräpte inhyses Jon Thorstensson kommit Domstolen till kännedom förevarande dag tillfört utsatt till åter företagande av senast handlagda Rannsakning den 9 i denna månad, § 46½ i denna dombok rörande hr Länsmannen, vice kronofogde C Ahlbergs ansvars talan, dels för åtskillig tjuvnad, dels också för delaktighet uti ovannämnde dråp, emot lumpsamlarna Didrik Lindgren och Nils Pärsson, Alunbruksarbetaren Peter Petersson och dr Nils Peter Nilsson samt qvinspersonerna Brita Erlandsdtr och Carna Christiansdtr arrestanter den 18 i denna månad; tillförne den 18 i denna månad från Slottshäktet utbegärde men i anseende till en flera dagar och även fortfarande storm, icke kunnat komma öfver Sundet eller nu låta sig avhöra.

Däremot företrädde åklagaren tillika med Bönderna Peter Olsson och Peter Persson från Kolstad vilka hörts efter alvarlig erinran att tala sanning, berättade att då han, den 7 i denna månad på aftonen träffade sin fader broder Jon Thorstensson på Hållstugan, togo de sig litet förtäring därest utan att likväl varken Peter Olsson, eller någon annan, blev överlastad och sedan Jon Thorstensson tillsagt Peter Olsson att följas åt därifrån, var han inte obenägen att efterkomma, men som, Skräddaren Daniel Andersson i Tryggestad förut trakterat Olsson, ville också denna senares undfängnad ge tillbaka med en kopp kaffe, under avsikt varpå Olsson dröjde efter sedan Thorstensson och hans måg Peter Persson gått ut, men då de om en liten stund återkommo, följde Olsson med dem och skulle begiva sig hem, varefter och sedan han fått reda på en från Staden medför saltsäck, dock utan Peter Olsson, vet hur långt mer det var lidet på aftonen, blev han bak i huvudet träffad av ett slag så att han föll omkull och somnade av samt vet inte hur länge han låg på marken inte långt från Hållstugan, men då han kan kom sig förd fann han främmande okände Personer omkring sig, samt Jon Thorstensson även omkull, över vilket att Peter Olsson blev förfärad, så att han skyndade sig hem och för sin Svärfader omtalade förhållandet samt bad honom gå ned till Hållstugan och se till Jon Thorstensson, vilket Peter Olsson heligt försäkrar sig vid i frågavarande tillfälle icke hava förfördelat mindre tilldelat honom någon ringaste åkomma, men vilka som det gjort därom påstår sig Peter Olsson sig sakna all kunskap och har i övrigt ingen kännedom i målet.

Petter Petersson förekallades härefter och erkände till alla delar den 9 dennes inför Häradsrätten avgivna berättelse sådan den i Domboken blivit ordagrant införd, men med tillägg, efter närmare besinnande, att då Jon Thorstensson andra gången gick till Hållstugan för att få Peter Olsson med sig hem, var Peter Olsson motsrävig så att Thorstensson tog brorsonen i tröjan och förde honom ut samt utkomne utanför Hållstugan, måhända gav Olsson en örfil för hans därest fortsatta förvägran att gå hem, varemot Peter Peterson icke i allraminsten mått satte sig upp mot Svärfadren eller gav honom något slag, i vilken händelse Petersson aldrig uraktlåtit taga sin Svärfader i försvar, så mycket hellre som Svärfadern, inne i Hållstugan, då han övertalade Peter Olsson att följa med hem, därvid yttrade att han skulle vara sin Fader broder så tillgiven som Peter Petersson var, varande ingen av dem försedde med käppar eller tillhyggen.

Den till Domstolen ankomne Medicolegala Besiktningen och Attester samt kostnader Rätteligen av detta innehåll;

Attest I anledning av det jag vid undersökningen funnit förklarat, att det våld, som blivit Jon Thorstensson å bakre delen av huvudet tillfogat ovillkorligen vållat hans död och att detta våld genom någon vasskantig sten eller annat kantigt instrument blivit verkstält. Vilket jag icke allenast på avlagd Ämbets ed intygar utan och med denna min Edeliga förpliktelse, så sant mig Gud hjälpe till liv och fjät, bekräftar. Thorsborg den 11 November 1832 A.W.Brunius Prov.Läkare

Undantagsmannen Jonas Thorstensson från Kolstad av Köpings församling som den 7e innevarande månad vid Kolstad Hållstuga blev mördad var född den 29 September 1774. Med den kännedom jag om nämnde Jonas Thorstensson äger kan jag intyga att han med en god kristendoms kunskap och nådemedlen vördnadsfulla begagnade, förenade en stilla och ordentlig vandel och är också mot hans frögd mig veterligen icke något att anmärka vilket allt då herr kronobefallningsmannen Ahlberg om honom av mig begärt av mig betyg jag härmed attesterar. Köping den 27 November 1832 John Ekerlund.

Som i anledning av det å undantagsmannen Jonas Thorstensson från Kolstad av Köpings församling nyligen förövade mord v. kronobefallningsman herr Ahlberg av mig begärt betyg för bonden Peter Olofsson i Kolstad by; alltså får jag härigenom meddela att nämnde Peter Olofsson är född den 14 januari 1805; att han, enligt anteckning i äldre husförhörsbok, ägt god kristendomskunskap, men att denna kunskap nu är ganska svag och oredig, och att han ordentligen begagnat nådemedlen. Mig veterligen har han inte för brott varit tilltalad och mot hans fröjd har hos mig icke något klander blivit anmält, men att han skall vara till levernet oordentlig, har jag ofta hört omtalas. Han är gift och har 2ne barn. Köping den 27 november 1832. Joh. Ekerlund.

I anledning av det mord som å undantagsmannen Jonas Thorstensson från Kolstad av Köpings församling nyligen blivit begånget, har kronobefallningsmannen herr C Ahlberg av mig äskat betyg för bonden Per Persson den yngre i berörda by. Jag får därför härmed attestera att nämnde Per Persson d.y. är född den 7 maj 1801, äger försvarlig kristendomskunskap och har ordentligt begagnat nådemedlen. Huruvida ryktet om den oenighet som stunda skall hava ägt rum emellan honom och hans mördade svärfader Jonas Thorstensson, varit grundat, kan jag icke säga, men bör dock tillkännagiva att hos mig ingen anmälan blivit gjord om någon sådan oenighet, icke heller något klander mot Per Persson fröjd anförts. Om Per Persson vart för brott tilltalad, är mig icke bekant. Han är gift och har 2ne barn. Köping den 27 november 1832. Joh. Ekerlund.

Såsom vittnen nu kallats Hållkarlen Westerlunds hustru Caisa Clemensdtr, pigan Stina Peterdtr i Pinnekulla och Skräddaren Daniel Andersson i Tryggestad tillika med några till den avlidna närskylde Personer men om vilkas avhörande Actor icke gjorde påstående enär de tilltalade genom laga förfall äro från inställelse hindrade, utan tillsade Domstolen dessa vittnen att sina berättelser noga ihågkomma och redigt sätta i minnet för att de med deras avgivande må kunna sanna och rätta förhållanden upplysa.

Sedan Häradsrätten tills invid 2 på eftermiddagen förgäves avbidat arrestanternas ankomst och väderleken fortfor att göra deras ankomst omöjlig samt några vidare ärenden icke voro till handläggning åtskildes Ordförande och ledamöter efter att ha

Avdömt att rannsakningen till annan dag skall utsättas och parterna därom underrättas. Cont § 268.

 

 

 

Lämna en kommentar