Kniv i ryggen del 3

Knivdådet togs för tredje gången upp på tinget 21 oktober 1836. Vittnena blev allt frispråkigare om händelsen. Anders Olsson från Kolstad förnekar den kniv som visas upp och Anders Olssons kniv har ej återfunnits. Åklagaren begär uppskov för mer bevisning.
Läs gärna hela protokollet. Ger en bild av levnadsförhållanden i byn på den tiden. // Olle

Urtima Ting på Lundegård 21 Oktober 1836
§2 Kr.Länsmannen A.Thiman samt Actor framställde för Rätta drängarna Anders Olsson från Repplinge och Anders Olsson från Kolstad, över vilka anklagade för våld å drängen Olof Persson i Kolstad som numera avlidit, Rannsakningen blivit uppskjuten från U Ting härledes den 4 i förra månaden, §1 Protokollet vilket nu upplästes lämnades utan anmärkning.
Svaranden vidhöllo vad förut om åtalade händelse vidgått utan att därom vilja lämna någon annan upplysning.
Det upplystes på fråga att vid förra rannsakningstillfället hörde Olof Thorstenssons genom sin hustru Kjerstin Jonsdotter, nu närvarande, gav sonen Olof Olsson i tillfället om söndagsaftonen, bud om Olof Perssons sårande.
Kjerstin Jonsdotter, som vitsordade detta förhållande omtalade att brorsonen Olof Persson i livstiden, om sårandet för henne gjorde enhanda berättelse som för Mannen, och denne uppgivit.
Den av Olof Thorstensson omnämnde fällkniv, uppvistes, var försedd med hornskaft varå årtalet 1835 fanns ristat, 8½ tum lång, därav bladet 3½tum långt nära 1 tum brett, och mycket spetsigt.
Svaranden Anders Olsson från Kolstad tillfrågad om denna kniv vore honom tillhörig och den som lämnades Olof Thorstensson vid arresteringstillfället, svarade att kniven ej vore hans, och han nu ej kan erinra sig om han ens lämnade Olof Thorstensson någon sådan.
Svaranden Anders Olsson från Repplinge som tilltalades uppge var hans alldagliga kniv vore på det att den måtte bliva förevisad omtalade att han på sätt som gossen Lars Larsson utsagt om söndagsförmiddagen tappat den som han förmodade i den säng där han då låg vilade, att sedermera den samma ej åter hittat eller efterfrågat, men uppgiver samma kniv ha hornskaft varpå bokstäverna A.O. funnos ristade, bladet böjt vid udden ungefär som vanliga trädgårdskninvar.
Kyrkvärden Jon Olsson i Kolstad företrädde och förklarade att hans hustru Maja Persdotter är moster åt svaranden Anders Olsson från Kolstad och dessutom såsom mindre vetande oskicklig att vittnesmål avgiva.
Per Persson i Kolstad, den avlidnes broder även vittnade tillkännagiver att han var den som gav ovanämnda Jon Olssons hustru första underrättelsen om sin broders sårande.
Efter dessa upplysningar avstod Actor som medgav uppgivet förhållande med Jon Olssons hustru, från hennes hörande, med tillägg att förr avhörde vittnet Nordström såsom avrest till fastlandet icke kunnat med kallelse träffas.
Emot också tillstädesvarande vittnen Handl Hultenberg i Borgholm, trädgårdsmästaränkan Elisabet Engström Hustru Maja Persdotter, Pigan Brita Stina Jonsdotter i Kolstad samt Bonden Peter Jonsson i Räpplinge, förekom ej jäv, vadan de ojävigat befundne avlade sanningsed, varnade för missbruk därav och berättade, särskilt hörde;
1. Handl Hultenberg att den 1e sistvarande Aug kl mellan 8 o 9 om morgonen kom svaranden Anders Olsson från Räpplinge till vittnet och begärde att få borga samt erhöll 1 stop rött vin. Han tillfrågades men omnämnde ej vartill det skulle begagnas, och då vittnet såg att han hade en skråma i ansiktet, frågade han honom, vem som slagit honom, varpå Anders gav till svar ”att de slagits litet deroppe”, men vidare samtal uppstod ej. Några dagar därefter återlämnades vinet av Olof Thorstenssons hustru, Kjerstin Jonsdotter, som sådant nu vitsordar. På fråga tillade vittnet att han ej bemärkte svaranden, i omtalade tillfället, i någon ovanlig sinnestämning. Uppl o Vht.
2. Enk. Elisabet Engström att om måndagen 1e sist Aug erhöll väl vittnet bud ifrån Olof Thorstensson i Kolstad med anmodan att komma dit upp för att sköta Olof Persson, som berättades vara slagen, men hindrad av egna angelägenheter kunde vittnet ej förr än påföljande dag gå dit, då hon var behjälplig förflytta den sjuke från Olof Thorstenssons till Fadren Per Thorstensson, varvid han varsamt bars i en tältsäng, och var vittnet den som under hela Olof Perssons sjukdom, oavbrutet skötte och vårdade honom, varunder han enständigt förklarade att svaranden Anders Olsson från Räpplinge stuckit honom i ryggen, vilket av medsvaranden ej kunnat skett, eftersom denne låg under Olof Persson, görande samma berättelse om förloppet vid slagsmålet som för Olof Thorstensson och Olof Olsson, vilket dessa berättat. Uppl o Vht.
3. Kerstin Maja Persdotter då vittnet den 1e sist Aug om morgonen händelsevis ingick till Olof Thorstensson, fann hon Olof Persson illa slagen, görande om förloppet därvid samma berättelse som Olof Olsson och Olof Thorstensson utsagt, att farbrors dräng, varmed svarande Anders Olsson från Räpplinge menades, stuckit honom i ryggen och medsvarande därtill var alldeles oskyldig. Svarande A.Olsson från Räpplinge, härvid närvarande, såväl som A.Olsson från Kolstad, vilka efter vittnet tillkom, ehuru någon ovanlig sinnestämning ej hos dem kunde förmärkas, och då denne förstnämnde svarande tillfrågade den andre varför han tog till kniven, vartill A.O. från Kolstad sade sig ha avrått honom och bad A.O. från Räpplinge att erkänna att det var han som stack Olof Persson i ryggen fick han till svar ”Hur kan du säga så? Det kan ingen hjälpa”. Då svaranden därefter arresterades, bådo de Olof Persson om förlåtelse, och svaranden A.O. från Kolstad att Olof persson skulle skona honom, såsom den där ej stuckit honom i ryggen vartill svarade Olof Persson ”Kära Pojkar, tal ej om somt- med mig är det snart slut och bara Gud förlåter Er ,nog gör jag det”. Vid samma tillfälle tillsade svaranden från Räpplinge, att vinflaskan skulle bäras ned igen till Hultenberg. U o V. Tillfrågad om han, på sätt detta vittnet berättat om morgonen d 1 Aug med medsvarande hade det samtal, härovan är infört svarade A.O. från Kolsstad att som han vid slagsmålstillfället ej såg A.O. från Räpplinge nyttja kniv kunde han ej heller härom tillfråga honom, även som A.O. från Räpplinge förnekar att sådant samtal svaranden emellan ägt rum.
4. Pigan Brita Stina Jonsdotter i tjänst hos Per Thorstensson i Kolstad, att vittnet ifrågavarande måndag den 1 aug inkom i rummet hos Olof Thortstensson där Olof Persson låg. Han berättade sig blivit stucken i ryggen av svaranden A.O. från Räpplinge samt gjorde om slagsmålet samma berättelse som för Olof Olsson. Svaranden A.O. från Räpplingevar även närvarande och på vittnets förebråelse varför de skulle så illa hantera Olof Persson, svarade han ” Ja du må tro han gick illa åt oss, innan vi tog hop med honom”. Avhörde vittnet Brita Jonsdotter från Dalby, som och var tillstädes, tillade därpå svaranden A.O. från Räpplinge ”vad du gör så säg bara nej och skyll på den andre- lyd mig”. Samma dag på eftermiddagen träffade vittnet Anders Olsson från Kolstad, som då, under tårar, frågade hur det stod till med Olof persson, om han vore död än, och då vittnet härtill nekade sade han sig vilja gå dit. Vidare ej bekant. U o Vht.
5. Bonden Peter Jonsson från Räpplinge den 31 sist Juli gav vittnet byebarnen lov att en liten stund råga sig med dem, men hade därom ej tillsagt någon av svaranden eller vet huru de därom fått kunskap. Ehuru vittnet väl bemärkte att båda svaranden voro med hos honom gav han ej nogare akt på eller samtalade med dem. Kl omkring 10 på aftonen skiljdes gästerna åt. UoV. Svaranden Anders Olsson från Kolstad upplyste att han, dagen före slagsmålet, i Borgholms Stad, utan att kunna erinra sig av vem, erhöll kunskap att i Repplinge skulle bliva lekstuga, varom han även underrättade medsvaranden. Bonden Olof Andersson, fader till anklagade Anders Olsson från Räpplinge, var nu tillstädes, och berättade att han, om åtalade händelsen inte äger någon kunskap, eller har därefter talt med sonen, eftersom han ifrågavarande söndag eftermiddag var på sin gård i Strandtorp. Anklagade Anders Olsson från Räpplinges broder Peter Olsson 19 år gammal berättar att i skymningen den 31 Juli kom båda svaranden och vittnet Dan.Jonsson till Faderns gård i Räpplinge där Peter Olsson då var, varefter de allesammans, sedan hästarna blivit kvarlämnade på gården, begovo sig till ifrågavarande Lekstuga där de förblivo till kl omkring 10 på aftonen, varefter de, i sällskap med vittnet Olof Jönsson, samfällt begovo sig därifrån till faderns gård, där de förblevo tills något före soluppgången, då de skildes från Peter Olsson. Härunder omnämnde de icke något slagsmål ej mindre att svaranden skulle slagit Olof persson, varom peter Olsson då saknade all kunskap, och varo svaranden vid vanlig sinnestämning. Sammanstämmigt förklarade Fader och Son att de av en minderårig okänd gosse, som sade sig komma från Kolstad, först fingo underrättelse om svarandens häktande, med tillägg att ingen anan än anklagade Anders Olsson från Räpplinges syster Stina Olsdotter, av hans släktingar var närvarande på omförmälte Lekstuga.
Åklagaren ingav, ifrån den avlidnes Fader denna ””Räkning et et Något” och anhöll om uppskov med rannakning för såväl vittnet Nordströms hörande som övrig tillgänglig bevisning och skaffande. Avträdde.
Utslag Med bifall till Actors anhållan uppskjutes rannsakning till framdeles utsättande dag, under instundande lagtima ting, varemmelertid de anklagade skola till länshäktet insändas. Åliggande det åklagaren därtill inkalla ej mindre vittnet Nordström, än förut hörde Brita Jonsdotter från Dalby, Bonden Per Thorstensson i Kolstad, svaranden Anders Olson från Räpplinges syster Stina Olsdotter, samt låta eftersöka den kniv som svaranden Anders Olsson från Räpplinge sade sig hava tappat i sängen hos sin husbonde, och uppmäta avståndet från stället där Olof Persson blev slagen och Olof Thorstenssons bostad, så väl som anskaffa övrig tillgänglig bevisning.

Lämna en kommentar