Josef Andreasson (1901-1982)

Josef Henning Andreasson föds i Jämjö i Blekinge 1901 och kommer sannolikt till Kolstad i slutet av 1940-talet. Dessa minnesord skrev Dan Ohlsson efter Josefs bortgång 7 januari 1982.

Josef kom till byn vid unga år någon gång mellan hägg och syren.Folk från framför allt Blekinge sökte sig vid den tiden till ön för att tjäna en slant på beting vid gallringen och rensningen på sockerbetsfälten. Josef och hans bröder gick idogt fram med hackorna och en dag låg den rödtonade kalkjorden dekorerad med pärlband av blågröna mustiga plantor. Det blev så måleriskt att konstnärerna ställde upp sina stafflier.

Josef följde inte med de andra hem till Blekinge med fylld portmonnä – han stannade livet ut – han blev begreppet Josef. Få visste hans efternamn – Andreason.

 

 

 

 

 

 

Han gjorde tjänst som allt i allo i de flesta gårdarna under årens lopp.

När han nu vid 80 års ålder lämnat oss lika tyst och försynt som han levat, ser jag honom framför mig komma in över Guds gröna ängar – till hans glädje och ära avbilder av de öländska marker han älskade. Jag ser honom mot väna ljusblåa cikorier vid högsommartid – jag möter honom på kalkvit väg med koflocken. Det är så han vill ha det i sin himmel tror jag. Han saluterar med hasselvidjan – han ler och konstaterar med sin mjuka lågmälda röst fåordig som alltid: ”Här e´ ju lika fint som hemma i byn”. Bättre kan han inte tänka sig.

Han längtade aldrig bort från sin miljö – för honom var den fullödig – i sin omedvetna levnadskonst var han en lycklig människa. Han upplevde det stora i det lilla den tystlåtne Josef – god mot människor och djur – ödmjukt seende blommorna – tacksamt lyssnande till fåglarna. Han ägde och bebodde den på sin tid välbekante timmermannens från de sju haven – Block-Fredrik – vackra stuga, men den verkliga hemkänslan hade han hos dem som han gjorde tjänster under sina 16 sista år. Det var i den blå gården borta vid bybrunnen, hos de underbara människor, som avslutade dödsannonsen så fint med:

”så enkelt: allt som händer är bara

att oljan i lampan tar slut

att ett blomblad faller

och att ett liv går ut ”

Jag såg fram mot sommaren och ett nytt möte med gamle knotige Josef. En nyans som var betydelsefull i sommarbilden har gått förlorad. Jag sörjer Josef och bjuder honom ett tacksamt farväl från mig och de mina.

Josef hos familjen Ågren

 

Josefs gård i Kolstad