Helge Olsson (1869-1889)

Helge föds 12 december 1869 i Kolstad nr. 1 (Kaptensgården). Pappan heter Daniel Olsson och var sjökapten. Mamman heter Brita Kajsa Olsdotter.

Helge (till vänster) med sin bror Arvid

1885 flyttar Helge till Kalmar och skriver följande brev till sina föräldrar i Kolstad. Det är oklart vad han sysslar med i Kalmar.

————————————-

Kalmar den 15/11 85

Älskade föräldrar!

Först och främst får jag tacka för rocken och stöflarne; de voro så utmärkt bra. Stöflarne voro stora och präktiga, så att de blir bra till vintern. Det var mycket bra, att jag fick in min rock, ty nu behöfs den. Jag blef alldeles förbluffad, ty jag visste icke, att Moster skulle komma in hit. Jag var nere och hjelpte henne med sakerna, vi fick betala 25 öre, för han bar upp dem. Sedan gick vi till Witts hotell.

Ni kan aldrig tro hvad fru Witt är snäll, hon kom ut och var så glad och frågade, om det var hennes nya frielev och bad henne vara välkommen. Hon började strax andra dagen; hon får vara der från kl 8 på morgonen till 11 half 12 på natten. Hon ska visst flytta ut i gamla staden, ty hon sade, att det var så styggt att gå ensam ut till malmen, så nu får hon sällskap med en annan flicka, som är på hotellet, så de skola bo tillsammans.

Hon hade icke tid att skriva denna gången, ty hon skall vara på hotellet var annan söndag, så nästa söndag är hon fri. Hon tycker mycket om att vara på hotellet. Hon skickar nu sin hälsning till eder allesammans. Hon tackar så mycket för skorna, de voro alldeles utmärkta. Kommer Pappa in någon gång till Kalmar mer?

Jag avslutar mina rader för denna gång. Många hälsningar från mig och Moster Beata. Jag går till henne titt som ofta, ty jag vet, att jag får antingen äpplen eller kakor av henne. Gif Thyra detta märke, det skulle väl vara på Annadagen, men då kan jag glömma det. Så Thyra får väl ursäkta mig, men Thyra är icke så noga tänker jag; det gör väl detsamma när det kommer.

Tecknar H.R. Ohlsson

”Till sist får jag tacka både för stöflarne och rocken!”

Hälsa Sture från Moster Beata! Jag har ingenting att giva Sture denna gången, men när jag kommer hem, så skall han väl få något.

H.Ohlsson

Brevet renskrivet av Gustaf Levin.

———————————-

Knappt 20 år flyttar Helge 1889 till Amerika. Nedan finns alla hans brev på resan via Göteborg, Köpenhamn, Kristiania (Norge) och Portland i Oregon, USA. Under resan har han sällskap av en kompis som verkar vara från Kolstad.

Helges far Daniel får i slutet av 1889 ett mycket tragiskt brev från prästen Skarstedt i Portland som meddelar att Helge har avlidit. Vi vet inte varför. Denna korrespondens finns också nedan. Originalen finns bevarade och har renskrivits av Gustaf Levin.

———————————-

Göteborg den 14 april 1889

Älskade föräldrar samt syskon och moster Beata må alltid väl.

Jag får nu skriva några rader till eder och låta er veta, att jag har hälsan och mår bra här i Göteborg. Vi kom hit igår eftermiddag vid 3-tiden och agenten var nere och mötte oss, sedan vore vi uppe och fick köpa biljetter. Min biljett kostade 325 kronor 90 öre, ty det var dyrare att medfölja Pacificbanan, ty Anders biljett var köpt på densamma så jag ville inte fara på någon annan, för då hade vi icke fått sällskap.

Vi äro många i sällskap, omkring 13 stycken, som skola resa på samma linie, så nog få vi sällskap alltid. Anders och jag har fått hava eget rum, ty vi voro bättre ansedda än de andra, ty av mig fick de ju så mycket pengar. Vi bo hos agenten, en mycket hygglig karl och religiös, så vi ha blivit bjudna att följa med i Frälsningsarmen i afton. I morgon afton går båten här ifrån ungefär kl 6 så vi få vara på sjön hela natten. Igår köpte vi madrass och bleckkärl, det kostade alltihop 2 kronor, så det var mycket billigt. Vi fick halvstop, mugg tallrik, spann. Så nu ha vi att ta mat i må ni tro.

Jag äter i samma korg som Anders, så nu har vi smort i oss 2 tjog ägg och några dussin kroppkakor, så vi äro matfriska så det förslår. Nu ska vi gå ut och se på museumet, det kostar ingenting att få se det och Anders och jag har varit ute och sett oss för lite i staden. Vi hava varit nere i hamnen och sett på fartygen.

Här är så förskräckligt stor sjöfart så här är russel, sådant har jag aldrig sett förut och Anders han går och glor så han kan tappa ögona. Jag kunde aldrig tro, att det var en så stor stad, så vi törs icke gå så långt, ty då kan vi gå oss vilsna. Biljetten kostade från Kalmar till Göteborg 17 kronor och så fick vi ligga över natten i Nässjö. Vi kom dit ungefär vid 7-tiden på kvällen och sedan gick tåget från Nässjö kl 6 på morgonen och så var vi i Göteborg vid 3-tiden.

Ja ni kan aldrig tro, vad det var komiskt att se, agenten före och sedan vi efteråt som en fårskock gata upp och gata ned, tills vi kom till agentkontoret. Våra saker behövde vi inte bära, ty dem tog agenten hand om. I Nässjö kostade rummet som vi hade 50 öre och kaffet 15 öre, då fick vi 2 koppar kaffe och 5 kakor vardera, men här är det mycket dyrare.

Om måndag ska vi växla bort våra svenska pengar, men vi få icke så många dollars för dem ty hvarje dollars går för 3 kronor 80 öre, men jag hoppas att det skall icke gå åt alltsammans ty vi ha mycket mat qvar, som vi skall ha när vi kommer till Amerika, så att vi slipper att köpa, när vi kommer dit. Jag avslutar nu mina rader för denna gång. Många kära hälsningar till eder allesammans från mig och Anders. Tecknar vänligen eder

son Helge

Ni må tro att Anders är glad och munter som en spelman! Herren vare med eder alla.

Densamme

När Anders och jag voro vid hamnen idag så kommo två pojkar och frågde oss, om de kunde få giva oss ett litet traktat och då fick vi varsitt som handlade…..

———————————-

Kristiania den 18 april 1889

Ångfartyget Hekla!

Jag får nu skrifva några rader till eder och låta eder veta att jag har hälsan och mår gott ombord på skibet som dansken säger. Vi lämnade Köpenhamn igår vid middagstiden och äro nu i Kristiania och därifrån skola vi till Kristiansand. Jag vet inte huru länge vi kommer att stanna i Kristiania, men jag tror, att det blir icke så länge, ty han går så fort han fått passagerna ombord. Här ombord på skibet har vi det mycket bra både vad proviant och annat beträffar.

Vi få om morgnarna kaffe och fint vetebröd och sill samt mycket gott smör så mycket du vill hava så det är mycket god mat ombord. Till middag fick vi kött och kålsoppa mycket gott. Till kvällen fick vi te samt fint vetebröd och smör. Ni kan aldrig tro, vad Hekla är ett stort fartyg, det är så man kan hisna vid att se på det.

Jag trodde inte att det var så god mat ombord och så äro besättningen så vänliga och snälla, men det bästa av allt vi hava ett skönt väder så här är russel ombord, det spelas och sjunges och dansas så det är förfärligt, men det är så länge vädret är så vackert, men vänta tills det blir en liten tjerring av, då kryper de nog ned i sina kojer. Jaghar en mycket bra koj den ligger överst och så har jag Anders koj ijemte mig och på den andra sidan ligger en dansk, en mycket fin pojk, så här tror jag att jag icke får någon ohyra.

Ni må tro att jag hade ett otäckt bråk, ty Anders blev sjuk han fick en otäck diarré så han höll på att svimma, om vi inte hade fått kull honom på en soffa och det värsta av allt var, då vi skulle ha honom ombord, ty han var så matt, så att han knappt kunde gå, så hade han inte haft mig som hjälpt honom, så hade han fått se på annat, men nu är han gud ske lov bättre, så nu kan han reda sig själv.

Ni må tro att det var ett styggt bråk innan vi kom ombord och fick allt i ordning, ty det var omkring 400 passagerare så det var ett knuffande och ett puffande, men det var så roligt att se på bara man har hälsan och mår gott som jag gör gudi vare lov och tack. I Köpenhamn voro vi en dag, där fick vi mycket god mat och logi allt på bolagets bekostnad, så Thingvallinien är en mycket god linie att resa på, innan vi lämnade Köpenhamn så fick vi besök av svenska missionären, som gick och utdelade skrifter åt oss och gav oss många språk och förmaningar och han sade, att vi ska resa till Portland, där finns en luthersk kyrka. Ni kan aldrig tro, vad det är många som gå och utdela skrifter helst till emigranter. Jag avslutar nu mina rader för denna gång.

Många kära hälsningar till eder allesammans tecknar eder egen Helge

Hälsa morbrors och farbrors så mycket

—————————————–

Helge i USA

Första brevet från Helge i Portland 15 maj 1889 till sina föräldrar Daniel och Karin i Kolstad.

Adress. Helge Ohlsson, Cleveland Oil and Paint Co. 202 and 204, 14 str

N. Portland Oregon, U.S. Amerika, Adr. Emil Nilsson, Portland Oregon den 15/5 89

Älskade föräldrar samt syskon och moster Beata om hon är hemma, må alltid väl. Jag får nu skriva några rader till eder och låta eder veta att jag har hälsan och mår gott här i Portland. Vi kom hit igår, det var en mycket lång resa vi hade över sjön, men på järnvägen gick det fort. Det gick på 7 dagar från New York till Portland. Emil var nere och mötte oss vid tåget.

Han har en mycket bra plats på en oljefabrik och har 65 dollars i månaden, men så betalar han 25 dollars i månaden för mat och logi och han är må ni tro en ryslig makador, men en mycket beskedlig och anständig pojk, men han vill leva så rysligt fint, ville han spara, så kunde han lägga ihop mycket pengar.

Han hjälpte oss, så att vi fick rum, det kostar 4.25 i veckan, så det är icke dyrt för sådan god kost som vi får och skulle det fattas något för oss, så hjälper han oss och det är gott att hava någon att vända sig till, när man kommer till en främmande plats, ty det är svårt för dem, som icke kan tala språket, annars är här gott betalt för arbetare, men de vill icke hava någon, som icke kan språket.

Vi få börja att arbeta om måndag vi skall anlägga gator, vi skall röja undan skog, ty ni förstår, att staden tillväxer och blir större, så att de måste utvidga honom och det är mycket skog, där den skall utvidgas, men jag skall skriva vidare nästa gång, när jag får lite bättre reda på det.

Vi få en dollar om dagen och fri bord, som amerikanerna säga det vill säga kost och logi fritt, det är ju icke så mycket, men man får väl hålla till godo, när man kommer ut så här, men det är så mycket, så att vi hava litet, tills vi blir lite försikomna och kan språka med dem, så skall vi allt försöka att skaffa oss bättre.

Och nu till något annat, har ni fått något brev från Australien, om ni har fått något, så kan ni skicka mig det, så är ni snälla ty om jag blir sinnt på att resa till honom, om han har det bra, ty det är så mycket folk, som reser hit ut i Western också, så det blir nog sämre med tiden.

Även så kan ni bedja Nils Perssons om adressen till pojkarna, ty det kan vara roligt att få skriva till dem om jag blir hågad. Glöm inte det så är ni snälla. Ni må tro, att det är mycket vackert här ute i Portland allting är grönt och här kan man äta mogna körsbär, bigarråer(?) och krusbär och de äro allaredan avplockta, så här är ett utmärkt fint klimat, men det nästan regnar för varje dag, här är icke så varmt som hemma, och ingen vinter är det, så det är ett mycket fint klimat. Jag avslutar nu mina rader för denna gång.

Många kära hälsningar till eder allesammans och innesluter eder alla i den gode Gudens beskydd. Tecknar vänligen Helge Ohlsson. Hälsa morbror och moster samt kusiner. Skriv så snart ni kan och tala om nyheter från Öland.

Glöm inte det jag bett er om så är ni snälla. Vi ha också varit och hälsat på Högsrumspojkarne dem som Emil är släkt till. De ha också skaffat oss arbete, det var i skogen, men vi fick inte mera betalt i skogen än vi få här i stan, så vi fördrog att vara här, när priset var likadant, men jag skall försöka att komma ut i skogen på någon sågmylla, när jag blir något van här och jag skall nog försöka att få en bra plats, först när man kommer ut, kan det inte bli så mycket. Skriv snart!!!!! Adjö ned eder!

(Papperet präglat Live Oak)

—————————————–

Andra brevet från Helge i Portland 1889 till sina föräldrar Daniel och Karin i Kolstad.

Portland Oregon den 16 juni 1889

Älskade föräldrar samt syskon och moster Beata, om hon är hemma, men det är hon väl icke, må alltid väl. Jag får nu skriva några rader till eder och låta eder veta, att jag har hälsan och mår bra och trivs så utmärkt väl här i Portland, så det kan ni aldrig tro. Jag får nu omtala för eder, att jag arbetar på en shingle mill det vill säga på en fabrik där de gör takspån och har ett mycket gott arbete Gud ske lov.

Det blev icke någonting av det där arbetet, som jag skulle hava först ty jag tyckte det var för litet betalt och strävigt arbete, utan jag tog mig friheten och gick och sökte efter arbete, ty jag fick icke någon hjälp utav Emil till någon plats.

Anders den hjälpte han till plats, men jag var icke ängslig för det, ty nu ser jag, att det kommer icke någon och bjuder en plats, utan man måste hava näsan på sig och det lyckades mig att få plats med det samma och lika mycket betalt som Anders han arbetar på en sågmylla han arbetar 11 timmar om dagen strävigt arbete och jag arbetar knappt 9 ó  timme om dagen.

Så det gick mycket bra rätt så jag icke hade någon bekant att vända mig till för Anders var det icke så svårt, ty han hade dem som hjälpte sig, men jag har den, som icke var ängslig det är bara att slå på friskt humör och vara framstående, det duger icke att vara pjåkig, ty amerikarne tycka om, när man är framstående, och det är jag nu må ni tro, det är icke som igår jag var hemma.

Jag frågade den ena basen efter den andra om arbete och jag fick arbete med det samma och så måste man ställa in sig med förmännerna och passa upp på dem, det har man gått av.

Först när jag kom ut här så fick jag arbete hos en lagman, jag skulle sköta om en häst och en ko, men det tyckte jag inte om, ty det var för litet betalt, så jag stannade där blott två dagar, sen gav jag lagmannen på båten. Anders och jag bor på ett hotell, som kallas Eagle hotel, här är väl omkring 40 arbetare bara engelsmän och det är bra för man får lära sig språket och jag kan allaredan reda mig så mycket att jag kan fråga och svara huru jag vill, så ni kan aldrig tro vad jag hade gott av det där jag lärde mig i skolan ja det var värdi många kronor må ni tro.

Det är så roligt att se, när de frågar Anders om någonting, då bara tecknar han med fingrarne och svarar Jäs till allting, så det är ganska komiskt att se, men ni kan aldrig tro, vad amerikanarne äro beskedligt och snällt folk och präktiga att arbeta tillsammans med, ty först när jag började att arbeta, då var jag rysligt ihärdig och qvick och då skrek de Halloh Ohlsson not so quick meningen att jag icke skulle arbeta så hårt, men jag knogar lite jämt och samt, ty basen kommer och ser efter oss ibland och då ser han nog vem som är flitig.

Jag betalat 17 dollars i månaden för mat och logis, men jag skall snart flytta ifrån detta hotellet och leva lite billigare ty här må ni tro, att vi lever som prinsar middag har jag med mig ut i en spann, ty det är ett stycke utom staden som fabriken är ungefär en 15 minuters väg från staden.

Om morgnarna få vi gröt och mjölk, plättar 2 ägg och biff, kaffe, och så mycket bröd och bakelser vi vill hava. Ägg får jag för varje dag 2 om morgnarne och 2 om middagarne 4 för varje dag, så jag börjar att bli litet fetare nu. Om qvällarne få vi te och bakelser, pajer och kött, potater så det är kalasmat för varje dag. Här ute är mycket vackert och ett präktigt klimat. Vi ha icke på långt när så varmt här som hemma i gamla landet Sweden och mycket bär och frukt få vi äta här på hotellet, smultron och biaronger så mycket vi vill hava, så vi lever mycket gott, men jag är alla redan led åt det fina brödet, så det skulle smaka gott att hava lite surt bröd.

Nu har ni väl mycket vackert hemma det är den vackraste årstiden nu och då är det vackert hemma, men jag tror att vi ha lika vackert som Ni. Nu har väl Signe läst för församlingen kan jag tro.

Hon skulle hava haft lite pengar till dess, men mamma och Signe skall få, bara jag kommer igång litet och jag får hava hälsan som jag nu hava, ty jag har Gud ske lov en utmärkt hälsa. Nu skall ni besvara mig så fort ni får mina brev. Jag skriver en gång varje månad. Tala om mycket nyheter från hemmet, när ni skriver om allting om morbror byggt om sin lada ännu och var Arvid är etc. jag avslutar nu mina rader för denna gång.

Många kära hälsningar till eder allesammans från eder son

Helge Ohlsson

Hälsa morbror och moster från mig samt kusinerna samt hela farbror Johans hushåll. Även Tryggstadsborna kan ni hälsa från mig. Arvid är väl och excerar nu kan jag tro.

Skriv och låt mig vet var moster är och säg till henne att hon studerar engelska och lär sig det, ty kokerskor som kan språket får ända upp till 35-40 dollars i månaden och fritt allting men de måste kunna språket komplett riktigt och du min kära Martin bliv stor och stark och kom ut till mig till ett annat år, ty stora och starka pojkar ha stort företräde här ute dem vill de helst hava och de få god betalning må ni tro.

Jag avslutar nu mina rader. Adjö med eder allesamman och Herren vare med eder alla.

Ikväll tror jag jag går till kyrkan det är roligt att få höra lite predikas på svenska härute i detta främmande landet.

————————–

Brev till Helge från hans mor, moster och broder Martin

Jag vill och sända dig min kära hälsning. Det var så roligt och kärt att få brev från dig Helge lille, det kan du inte tänka dig hur glädjefullt det är, att höra att du trivs så gott därute. Jag får icke tid nu att skriva mer för denna gången för jag ska ut på (?) Farväl Helge lille, måtte Gud vara med dig på alla dina vägar.

Beata

Jag fattar pennan i min hand för att skicka dig en hälsning i den stora Western. Jag väntar att snart få komma ut till dig min älskade broder.

Martin

P.S. Nu skall mamma till att skriva till dig. Tack snälla Hälge för ditt kära brev. Det var glädje må du tro när Martin kom hem. Han hoppade högt. Ja vi gladdes allesammans. Jag tackade Gud som hjälper och styrer allt till det bästa. Det var roligt att du trivas så gott och att ni har svensk kyrka. Glöm inte att gå dit och höra Guds ord.

Bed Gud att han bevarar dig om morgonen när du gå till ditt arbete och tacka honom när du går till vila. Ja Helge, det är Gud som styrer våra levnadsöden. Måtte vi lämna oss i hans hand som hjälper oss vad vi äro. Gud välsigne dig, glöm oss icke, utan du skriver det är glädjedag när vi får brev.

Din älskade moder.

———————————————–

Tredje brevet från Helge i Portland augusti 1889 till sina föräldrar Daniel och Karin i Kolstad

Portland Oregon den 25 augusti 1889

Älskade föräldrar samt syskon och moster Beata må alltid väl! Jag får nu skriva några rader till eder och låta eder veta, att jag har hälsan och mår mycket gott här i mitt nya hem. Jag får nu för det första tacka eder för edert mycket kärkomna brev, uti vilket jag ser, att ni har hälsan och mår bra hemma på gamla Öland, Ni kan aldrig tro huru glädjefullt det är att få brev från hemmet och få veta lite nyheter från hemmet.

Jag får även omtala, att jag fått brev från Arvid, det var det minsta jag kunde ana, att jag skulle få brev från honom så fort, han omtalade att han skulle fara hem ett litet slag i sommar och hälsa på, så han är väl hemma och styrer nu kan jag tro.

Jag kunde först icke förstå vem brevet var ifrån, ty det var en annan, som hade skrivit ut adressen men jag blev mycket glad, när jag fick se, att det var från honom. Och nu till något annat. Här ute går allt sin jämna gång jag arbetar på samma fabrik som förut och har det mycket bra och jag kommer att stanna där, ty jag har det mycket bra.

Huru går det för eder där hemma Pappa behöver väl pengar kan jag tro. Arvid skrev om, att han skulle hjälpa Pappa med litet och jag har många gånger tänkt att skicka hem det jag har förtjänat, men jag vill vänta tills jag får en summa på en gång, så inom en liten tid skall jag skicka hem pengar, som ni kan begagna eder av, men om ni inte behöva, så kan ni betala av min biljett, men Pappa får göra som han vill med dem.

Jag kan inte skicka hem så mycket pengar nu först, ty ni förstår, att först nä man kommer ut, så får man lov att köpa sig lite varjehanda med kläder och skodon, men ni må tro, att jag icke är den, som förslösar sina pengar på saloner och annat dåligt, utan jag gömmer mina pengar och vill skicka hem dem, och om Gud förlänar mig hälsan, så skall jag kunna hjälpa eder något ty det skulle vara min högsta glädje att kunna lyft av den bördan som så länge har tryckt både Pappa och mamma och se eder vara fria från några gäldenärer och icke se eder vara under Farbror Johans välde.

Även skall jag uppfylla mitt löfte till mamma och Signe det jag lovade dem i ett föregående brev, de skall få längre fram, när jag skickar hem pengar till min biljett, men de får nog vara snälla och lugna sig lite, så skall det nog komma, huru är det med Signe, hon är väl klen kan jag tro efter sin sista sjukdom, men hon repar sig väl snart.

Ni kan aldrig vad jag blivit tjock och fet, ty jag har en förträfflig matlust, så inte skall boardingkiparen få så mycket förtjänst på mig det skall han vara säker på. Skriv och låt mig veta hurdan skörd ni har fått om ni har fått mycket råg och korn och om Pappa fiskar bra i år och lycka till att få såna stortag som vi fick det året när jag var hemma. Och nu skall jag giva eder en annan adress. Den förra är för lång och besvärlig.

First my name Helge Ohlsson

Eagle Hotel 10:th M(?) street

Portland

Oregon

US Northamerika

Jag får giva eder den här adressen ty jag vill icke, att mina brev ska komma till Emil Nilsson och han ska besyna dem. Jag avslutar nu mina rader för denna gång och innesluter eder alla i den allgode Gudens beskydd. Många kära hälsningar till eder allesammans

tecknar eder son

Helge

Skriv snart och låt mig veta många nyheter från the old country (det gamla landet). Hälsa morbror o. Moster, faster o farbror och allesammans från mig.

Hälsa skomakare Karlsson från mig. Jag har varit och hört Waldenström som har varit här ute från Sverige(?)

Bäste broder Martin må väl.

Hur mår du broder där hemma du går väl och knogar i jorden kan jag tro och är du ensam, så har du allt att göra med. Jag får omtala för dig att jag mår gott här ute och jag vill inte byta med vilken som helst därhemma. Om du visste vad här är många kineser här ute och om du blott finge se dem en gång så skulle du skratta livet ur dig, ty de äro så lustiga, de gå och svänga med sina långa stångpiskor och här är en gata, som inte är annat än kineser på . vi ha fem ute på fabriken och vi ha så roligt med dem. De äro så förskrämda att de icke törs göra någonting.

Adjö med dig broder

Tecknar din broder

Helge

——————————-

Sista brevet från Helge i Portland september 1889 till sina föräldrar Daniel och Karin i Kolstad innan han avlider

Den 10 augusti sändes till Helge

Portland Oregon den 21/9 89

Älskade föräldrar samt syskon och moster Beata må alltid väl! Jag får nu skriva några rader till eder och låta eder veta, att jag har hälsan och mår bra och trivs utmärkt här i Portland. Jag får nu för det första tacka eder för edert kärkomna brev som jag bekom för fjorton dagar sedan. Ni kan aldrig tro vad jag blev glad när jag fick det.

Jag var just ute och spatserade lite om aftonen, och när jag kom hem, så låg där ett brev på bordet och jag blev glad, när jag fick se, att det var från eder mina älskade där hemma och mitt första var att se att ni hade hälsan och mådde gott, men att Pappa var illamående men jag hoppas han är på bättringsvägen nu.

Jag får nu omtala för eder, att jag har fått en annan plats nu, saken var den att det kompaniet, som jag arbetade för gjorde konkurs det gick bankrutt med hela skräpet, men det bästa av allt var, att jag fick ut mina pengar det var omkring 150 kronor så de hade icke varit så litet att förlora. Jag har nu fått plats på en mycket stor fabrik, där de tillverka alla slags lerkärl och stora lerpipor, som de lägga ned i gatorna för slask och vatten att gå i.

Ni må tro, att det är en god plats som jag har fått nu. Jag har fått mera betalt på denna fabriken än vad jag hade på den andra. Ni må tro att de äro avundsjuka på mig. Vi arbeta blott 10 timmar om dagen och slippa att gå ute i solvärmen, men Anders han få gå ute och arbeta i solvärmen och styft arbete i elfva långa timmar och har icke mera betalt än jag, så jag är glad att ha fått en sådan plats.

Vi ha haft mycket varmt här i några dagar annars är det icke så varmt här ute. Som jag ser har Thures gumma fått sig en sådan liten pojk, så då har ni väl fått er ett stiligt kalas kan jag tro. Även så ser jag, att ni ha haft sorg hemma, att båda gamla fastrarna äro döda och Lars Ambrit också. Jag skall nu idag skriva till Nils Pers Valfrid.

Han är bara en liten bit härifrån. Det kostar blott några dollars att gå dit, men jag bryr mig inte om att resa bara att fördärva pengar på. När vi reste hit ut, så for vi genom den platsen där han arbetar blott en liten bit från Portland. Det förundrar mig på det högsta att ni kan vara utan både piga och dräng.

Ni skall väl riktigt taga livet av er med edert knogande i jorden. Jag skall gärna skicka hem lönen till dem, för jag vill inte att ni skall gå och fördärva eder för några kronors skull, utan Martin tag du bara en dräng att hjälpa dig för det är för mycket för eder både Pappa och dig att göre, utan gör som jag säger dig nu i brevet min gosse lille.

Giv Arvid min adress, så är ni snälla, det skulle vara roligt att få brev från min älskade broder. Om Pappa gör det han skrev om att prenumerera på Ölandsbladet, så är han riktigt snäll och beskedlig, det skulle vara roligt att få veta lite nyheter från det kära Öland. Och nu mina vänner skall jag skicka eder en liten resebeskrivning över min långa beramade Amerikanska resa. Jag börjar från Kristiania till Newyork. Vi lämnade Kr den 19 April på morgonen och sedan kom vi till Kristiansand på morgonen den 20 och där låg vi till fram på förmiddagen. Där må ni tro, att det var russel, det kom ut en massa med småbåtar, som hade allting att sälja och där köpte vi oss lite godheter.

På måndagen den 22 fick vi sikte på Skottland en massa öar, som låg utanför, ja Pappa vet väl va de heta alla de där öarna. Vi hade ett mycket fint väder hela Påsken till på Tisdagen, då fick vi en liten stormiling och då var det att krya ned i sina bås, men den avtog snart, men på Thorsdagen fick vi en svår stormby, som räckte hela den dagen, Fredagen och Lördagen. Sedan hade vi fint väder hela tiden men stark tjocka så att ångbåten kunde icke gå mera än med halv maskin.

Ni kan aldrig tro vad det var hemskt att se den där stora kolossen vältra i sjöarna, som voro som stora hus, men då fick ingen sticka ut näsan, då bommade de till om oss, så vi voro som instängda får och så mycket vi hade på hyllor som bläckkärl och skedar och knivar rullade i golvet och det blev en förfärlig skräll av det. Jag hade bläckkärl och kniv och gaffel och mina kappsäckar rullade från ena sidan till den andra och inte kunde jag gå ned och taga fatt dem, för då hade jag fått gästgivarskjuts utan det var bara att ligga i kojen och hålla i sig och låta sakerna hållas att roa sig.

Ja ni kan inte föreställa eder vilket väsen det var ombord somliga gräto och skreko, andra sjön och skrålade och kräktes gjorde de, så att man kunde hisna åt det. Anders han rullade opp i min koj och jag rullade i en annan koj, där en dansk låg, han kräktes mycket svårt. Och ni kan aldrig tro, vad Anders var rädd, hela hans kropp skälvde som ett asplöv. Han trodde, att det var hans sista stund, men jag var mycket lugn och så var jag litet sjösjuk, men jag kräktes icke, men jag hade ingen matlust. Ni kan väl förstå att det var ett oväsen, när en 800 människor började att väsnas var och en på sitt vis. Thorsdagen den 2 Maj kom lotsen ombord då blev det glädje av skall ni tro. Han kom utseglande i en mycket fin kutter och han själv var en mycket fin karl. Nu skall jag omtala vad vi fick för mat. Till morgon fick vi kaffe fint bröd, smör och speksill.

Till middag fick vi kål, makaroni, sviskon eller ärtsoppa samt kött, fläsk och potater. Till kvällen te, fint bröd, smör och späckkorv och de, som ville ha fick brännvin. I medeltal gick ångbåten 250-260 engelska mil om dygnet, men då det stormade gick hon blott 177-220 mil om dygnet. Ni kan aldrig tro huru ödsligt det var till att se blott himmel och vatten ingen seglare fick vi se blott några valar eller springfiskar som hoppade på vattnet och en och annan emigrantångare. På söndagen kom vi fram till Newyork den 5 Maj. Jag avslutar nu mina rader för denna gång.

Många kära hälsningar till eder allesammans tecknar eder son Helge

Hälsa alla släktingar och bekanta! Jag skulle ha skrivit mera, men jag är rädd att det blir för tungt. Adjö med eder alla minga kära P.S.

Underrätta mig huru mycket de giva för en dollar där hemma i svenskt mynt de får överallt 3,75 för en dollar.

————————————–

Brev från prästen i Portland slutet av 1889 till Daniel att hans son Helge har gått bort

…….sörjas, värd att med saknad hågkommas och på samma gång värd en högre lycka, än den som står att finnas i denna världen.

Jag kan mycket väl sätta mig in i eder ställning, när ni erhåller Jobsposten. Idag för ett år sedan satt jag vid min yrande hustrus bädd, där hon låg angripen av den förfärligaste grad av nervfeber, och i övermorgon för ett år sedan ingick hon i den eviga vilan, kvarlämnande mig och tre små barn, vilka nu äro skingrade på olika håll tagna omhänder av barmhärtiga människor som förstodo, att jag ej kunde i min ensamhet taga vård om de små.

Jag hade en hustru, sådan som man icke finner en bland hundratusen; en kvinna som delade allt med mig, mödor och försakelser, såväl som glädje; som följde mig i vildmarkens ensamhet, i nybyggarlivets faror och umbäranden lika glatt, lika kärleksfullt och med lika okuvligt mod och förtröstan som under mera bekväma förhållanden. I något över sju år strävade vi tillsamman och voro allt för varandra.

Aldrig ett ont av missnöje undslapp den kvinnans läppar, – ej ens när jag dragit henne ut i den rysligaste vildmark, där vi två månader voro genom snö avstängda från hela den övriga världen och där vi i ett par år levde fjärran från människor och bekvämligheter. Hon log och skrattade åt allt, hjälpte mig att rödja land och sköta om allt på bästa sätt, lika glatt som hon skötte vårt hem i Chicago, där jag under flera år var tidningsredaktör och levde under bekväma förhållanden.

Och så när jag bäst behövde henne, och när vi vuxit fast vid varandra, rycktes hon ifrån mig. Och nu är jag dömd att leva i daglig och stundlig förtvivlan, oförmögen att gripa mig an med något allvarligt arbete och t.o.m. berövad umgänget med våra egna barn. Ja, förvisso, jag kan föreställa mig vad ett brev sådant som detta skall betyda för eder, och jag förstår att sympatisera med dem som berövas och plundras på, vad de älskar mest.

Och nu måste jag sluta. Det skulle intressera mig att höra, att detta brevet kommit eder tillhanda, och att ni funnit vårt förfarande i denna sak riktigt. Eftersom jag ej vet, huru länge jag kommer att stanna här, blir det bäst, att ni skriver direkt till pastor Skans, vars adress är: ”Rev. John Skans, 230 B street, Portland, Oregon, U.S. America.”

Vill ni samtidigt sända mig några rader med uppgift om brevets framkomst, vore de mycket kärkomna.

Aktningsfullt

Ernst Skarstedt

——————————-

Kondoleansbrev från Helges moster Beata

Virqvarn den 30 ocktober 1889

Herren är när i nöd och bedrövelse är Herren oss när. Om icke som Jag vill om icke som du vill likväl som Han själv vill han sorgerna löser och hjälpen beskär. Så förtrösta på herren. Han hjälp dig beskär, ja förtrösta på herren han hjälp dig beskär. Fast tiderna växla och sorgerna gästa ditt hem är herren oss när om icke när du vill likväl när han själv vill han hjälpen beskär. Så förtrösta på herren han hjälp dig beskär ja förtrösta på herren han hjälp dig beskär.

Älskade syster och svåger och barn.

Jag vill skriva några rader till eder för att beklaga den stora sorg som har drabbat oss, att vår älskade Helge är icke mera ibland oss här nere på jorden och att han fått slutat sin jordiska vandring. Jag hoppas av nåd för Jesu döds skull att han har fått gå hem till det saliga himmel som vår dyre frälsare har berett åt alla dem som älskar honom och den till honom kommer skall han sannerligen icke kasta ut.

Ja du käre gode Gud huru underliga äro icke dina vägar, ty mina tankar äro icke edra tankar och edra vägar äro icke mina vägar säger herren, utan såsom himmelen är högre än jorden, så äro och mina vägar högre än edra vägar och mina tankar än edra tankar. Ja älskade syskon, tag icke sorgen för hårt utan lämna allt i herrens hand, han som är den trofaste hjälparen som har livet och döden i sin hand.

Han är mästaren att hjälpa i alla sorger och bedrövelser, den trofaste Jesus som har lovat att vara oss när alla dagar intill världens ände. Därför kära älskade Carin lilla, överlämna allt åt honom som hjälper. Det ser ut mången gång när våra förhoppningar bliva grusade den ena gången efter den andra, som han inte skulle görat, men det gör han.

Han ser till dem som ett förkrossat hjärta haver, lovat vare hans heliga namn därför. Ja herren hjälper eder i eder stora sorg. Han hjälper både mig och eder. Jag kan inte skriva mera, det känns som om hjärtat skulle brista. Ja dyre Jesus, hjälp både eder och mig att bära denna sorg. Måtte vi en gång få mötas i de himmelska fridsboningarna att vi då icke saknas.

Eder djupt bedrövade syster

Beata

Skriv snart. Bed Gud för mig att han hjälper mig.

————————

Andra brevet från en präst i Portland till Daniel om sin sons bortgång

230 B st Portland Oregon den 9 december 1889

Käre vän D. Ohlsson!

Guds frid!

Edert brev har jag mottagit. Penningarna som eder hädangångne son H.Ohlsson hade att fordra av bolaget (Oregon Pottery) har jag mottagit. Han hade blott $15,75 att fordra säger bolaget. För denna summa 15 dollars och 75 cents har jag köpt en postanvisning på 58 kr och 74 öre vilka penningar ni får på postkontoret i Kohlstad.

Postanvisningen kostade 20 cents som jag betalde av egna medel. När ni får penningarne så var god och ge mig ett kvitto på de $15,75 så att jag har något att visa bolaget att ni har fått dem.

Det omtalade hospitalet besöker jag ofta. Träffar nästan alltid någon av vårt svenska folk. Eder son träffade jag icke. Under den korta tid han var sjuk, var jag borta på ett missionsbesök. En kort stund efter min hemkomst, blev jag ombedd att begrava honom, vilket jag ock gjorde.

Om hans andliga tillstånd kan jag icke säga något, ty jag kände honom icke. De båda unga män som voro på hospitalet då eder son var där har jag icke träffat ej heller A.P. Larsson, som ni önskade skulle sätta ett minne vid eder sons grav. Skall försöka att få reda på honom om möjligt.

Må den käre Guden få vara med oss och leda oss hem till sig. Må vi vara redo när han kommer.

En fridfull och lycklig jul tillönskas eder alla.

Tänk på oss i fjärran land i edra böner.

Vänligen

John H. Skans

Pastor vid svenska Ev. Luth. Kyrkan

P.S. låt mig höra från er framledes D.S.

——————————–

Tredje brevet från en präst i Portland till Daniel att hans son Helge har gått bort.

Portland Oregon Box 727 den 13 mars 1890

Herr Kapten D. Ohlsson.

Sedan jag sist skrev till eder och omtalade eder sons bortgång har jag flera gånger tänkt att skriva igen, ehuru det ej blivit av. Emellertid tackar jag för hälsningarna som jag fått genom pastor Skans och den unge vännen till den bortgångne Helge, jag minns ej hans namn. Han visade mig i förrgår, då jag träffade honom, ett brev från eder, vari ni uttalade en önskan att få Helges efterlämnade brev böcker m.m. jag sänder dem nu.

Av böcker finnes endast en psalmbok, ett testamente, en engelsk lärobok och 2 små böcker till. Om jag skulle sälja dem finge jag ej, vad de kostar att sända, men efter ni så önskar, skickas de. Hans kläder sålde jag och fick för alltihop 2 dollars kontant och löfte om ett par dollars till. Där är ännu någon skuld på begravningen, men den summa, som likkistsäljaren fick, var så stor, att den mycket väl kunde räcka till för allt. Därför tager jag av pengarna och betalar postportot, och återstoden kan ju användas till en enkel gravvård, vilket ni i brevet önskade att den unge mannen skulle anskaffa för graven. Jag sade till honom mitt förslag, och han tyckte, att det var bra.

Jag skrev i en svensk tidning i Chicago om eder sons död, men har alldeles glömt bort att skicka er tidningen. Nu har jag den icke, men jag ska skaffa den, om jag kan, och sända den. Ja, det är så mycket som skulle göras, men som blir försummat, när man känner sig till mods, såsom jag gör, och som väl var och en gör, som förlorar det käraste han äger i världen. Sedan min hustru dog för 18 månader sedan, har jag ej varit ordentlig till sinnet och tyckes ej kunna återvinna min forna lust för livet.

Allt synes mig tomt och eländigt, och någon tröst har jag icke lyckats finna varken i religion eller något annat. Under sådana omständigheter må ni ursäkta mig, att jag ej förrän nu skrivit, utan låtit sakerna ligga här så länge, ehuru ni för länge sedan hade kunnat haft dem, om jag blott skött om mitt åliggande ordentligt. Då jag förra gången skrev, tänkte jag på att resa härifrån; men jag har ej kunnat göra det, utan är ännu kvar och kommer väl att bli här ännu några månader.

Nu slutar jag för denna gång. Aktningsfullt.

Ernst Skarstedt

Jag bleve tacksam, om jag finge veta huruvida allt som jag nu sänder (2 paket) kommit er tillhanda.

Jag har ikväll åter haft det sorgliga åliggandet att skriva till Sverige och omtala en mans död, en av mina bästa vänner här, vilken avled nyligen i samma hospital som eder son, och som efterlämnar hustru och barn i Sverige.Pastor Skans begrov honom också. När det blir vård på er sons grav, skall jag fotografera platsen och sända er ett fotografi därav.

——————————