Bygdevandring i Kolstad 1990

Bygdevandring i Kolstad 1990

Nedanstående text är ett referat från en byvandring i Kolstad by arrangerad av Köping-Egby hembygdsförening, som då och då arrangerat guidade vandringar inom sitt område i fina och intressanta miljöer.

Bandinspelning: Lars-Olof Ödell, Solberga
Inledare: Lars-Olof Ödell, Yngve Engström

Guide: Thorsten Björneke (uppgiftslämnare även Evald Nilsson), Nelly Olsson, Egby

Thorsten Björneke (1921-1998)

Thorsten Björneke berättar:

Välkomna till en vandring i Kolstad by. Byn har genom sitt läge alltid haft omfattande förbindelser med centralorten Borgholm inom affärsvärd, kulturliv och kungligheter.

I Kolstad finns de bästa jordarna i vårt område. Till de magraste har det flyttat in fritidsbebyggelse – ett bra sätt att ta hand om dålig åkerjord.

Kolstad by är inte så stor nu som förr i tiden, då så gott som hela Borgholm tillhörde Kolstad by. När Borgholm fick stadsrättigheter 1816 redovisade man ett invånarantal på 36 personer och en skomakare – skomakaren vandrade ju omkring och var egentligen inte bosatt någonstans.

Under den här vandringen, som startar vid Smedgatans början, kommer vi att besöka Smedgatan och ett par av gatorna uppe i byn, där malmarna var belägna.

De flesta torpställena är i dag borta, men vi vet var de har legat och vad de hetat och det finns vissa historiska, personliga och kanske humoristiska anknytningar till dem.

Till Smedgatan kan man även räkna Bröd-Petters hus (öster om Smedgatsinfarten). Petter Pettersson hette han, som bodde där, och hans hushållerska hette Johanna Forslund. Bröd-Petter var ombud för några bönder i byn och var ibland in till Kalmar och sålde spannmål för deras räkning och då passade han på att köpa med sig hem så mycket gammalt bröd han kunde. Därav namnet Bröd-Petter.

 Även på den tiden hade ungdomarna lite hyss och spektakel för sig. En natt målade dom fönstren svarta på Petters stuga och Petter och Johanna kom inte ut förrän långt fram på da´n, eftersom dom trodde det var natt.

Det berättas också att Petter satte upp en gravsten medan han fortfarande levde. Stenen hade texten ”Här vilar Petter Pettersson och Johanna Forslund” . Men Petter vilade ju inte och folk sa ”Här kommer han som vilar”.

Vi går nu Smedgatan norrut. Marken runt omkring här vid Smedgatans början är känd
för att är gott om vildtulpaner, som blommar här om vårarna. Åkerlappen på höger sida kallas Äskhorvan. I Byxelkrok finns en Äskhorvagata och Bertil Palm förklarar att namnet kommer av att det växer askar på platsen och ask heter på öländska äsk.

På vänster sida av Smedgatan har det tidigare funnits tre torpställen. Först låg Sjögrens torp (med anknytning till Sjögrens på Kyrkgatan). Där bodde en som hette Alfred Olsson. Ättlingar till honom är John och Albin Pettersson, ja det var väl en 8 – 10 pojkar, och alla spelade fotboll i Borgholms IFK. Albin, som var äldst, spelade i Rackeberg.

Sjögrens torp övertogs av min far, när han kom hit till Kolstad, och på den tiden var det kanalgrävaren gubben Lilja och Rundkvist, som bodde där. Lilja tyckte inte om vintrarna, det var för kallt, så han hade för vana att när vintern närmade sig knycka ett par cyklar eller så, så att han fick sitta inne ett par tre månader, då det var som kallast och sedan komma ut igen när det vårades för att gräva diken och rensa betor.

I den andra stugan bodde ”bagarflickorna”, och dom var från Stockholm.

Det tredje torpet kallades för Blockens stuga, ett båtsmansnamn. Hans son, som kallades Block-Fredrik, flyttade upp till byn (mera om honom senare). Huset låg ungefär där den nybyggda villan, som tillhör Karl-Axel Johansson, nu ligger.

Det gamla smedstället ser kanske inte riktigt ut i dag som det gjorde förr. Här fanns i slutet av 1800-talet en smed, som hette Möllerberg. Han hade en son, som blev präst, som i sin tur hade två söner, som också blev präster.

Smedbostället idag

Den sista avrättningen ägde rum på Öland 1859. Bödeln bodde här hos smeden vid avrättningarna, som skedde längre ut på galgbacken. Matilda Ekholm i Köpings tall har talat om att hennes mor berättade att avrättningen på den tiden var ett folknöje (liksom det ännu i dag är i Kenya).

Det var kö med skjutsar från Klinta backe till Brotteskäl-uppfarten till Smedgatan. Fruarna fick sitta och hålla hästarna och männen gick upp för att titta på avrättningen. För att se riktigt bra klättrade två gubbar upp i en bergtall intill, men när bilan föll och huvudet ramlade, svimmade den ene av dem och rasade ner på backen.

Nelly Olsson berättar: Den som avrättades 1859 var från Böda. Den siste från Köping avrättades 1836. I kyrkboken från Köping 1836 står: Den 17 augusti. Åboen på kronohemmanet nr 8, Kolstad, Nils Persson avrättad på Köpings klint vid Solberga för mord å sin hustru begånget den 21 februari 1835. Denne man hade alltid varit besynnerlig, så även hans fader och modern alldeles svagsint. Allmänneligen ansågs Nils Persson icke väl snäll men dock icke fullt galen. Under den långa tid han satt i fängelse ville han inte emottaga undervisning i religionen. Landshövdingeämbetet inberättade detta till Konglige Majestät, men nådig befallning kom att domen till halshuggning skulle verkställas.

Då delinkventen den 16 augusti ankom till Kolstad emottogs han där av Köpings prästerskap. Ingen beredelse hade han velat göra i Kalmar, ingen gjorde han kommen därifrån. Han dog således oberedd och blev i galgbacken begraven. Han var något över 54 år gammal, efterlämnande en son vid tre års ålder.

Bödeln bodde här hos smeden Möllerberg. Den ägare vi kan följa upp sedan hette Johan Robert Nilsson. Han var tingshusvaktmästare. Han hade hus, där Q8 och Jan-Eriks verkstad ligger nu och sedan flyttade han hit till smedjan med sin hushållerska Selma.Vi var här och hjälpte honom så på   några små åkerplättar. Sedan köptes stället av Vera Nilsson, en av våra mest kända konstnärer. Bostadshuset brann ned, men är nu återuppfört som sommarbostad. På andra sidan står en stenruin kvar. Den hörde till Kaldavas ställe.

Jag bodde några år på Lundegård och brukade det. När vi åkte denna väg till fädernegården i Kolstad, bodde här tattare Hellström, som det gick en del hemska historier om.

Ca 75 m norrut till höger låg ett torpställe, som kallades Britt-Kajsas stuga. Där fanns tre barn, två pojkar och en flicka. John kom till Lilla Solberga. Hugo hade hus på Stadsvägen och ligger begravd på kyrkogården. Hans son Gustav hjälpte till här uppe i byn, när jag var barn. Det tredje barnet, dottern Selma, gifte sig med Julius i Kolstad, en lantbrukare.

Vi går nu tillbaka längs Smedgatan. Den gula byggnaden (längst in på Södra Kallskogsgatan) är gamla Kolstad station, som tidigare låg ungefär där ICA-Slottshallen ligger fast på andra sidan gatan (flyttad hit av Barbro Danielsson).

F.d. Kolstad station

Stationsföreståndaren hade bl.a. att sköta bommarna. Jag var med och lastade sockerbetor på järnvägsvagnar där.

Det var vad man kan säga om torpen utmed Smedgatan och vi går nu på den västligaste av de gamla bygatorna. Först kommer vi till Morfarsgården. Den byggdes 1859 av Anders Svensson.

Morfarsgården (Missionshuset)

Om söndagarna läste han ur postillan och när han gjorde det visste byns ungdomar att det var lämplig tidpunkt att palla frukt från äppelträden i hans trädgård. Här var också missionshus. Man satt på plankor på bockar. Jag gjorde nog min premiär här som kyrkvärd.

Farbror Axel sa: ”Torsten, är du snäll och tar upp kollekten.” Farbror Axel var en fin och from man, men visst är det svårt att samla tankarna även i kyrkan, det vet ju alla.

En gång när det var en bönestund vände sig farbror Axel och sa: ”Klas, du, vad fick du för äggen sist?”

Det kan man ju skratta åt, men det är ju så att även när man sitter i kyrkan kan tankarna flyga och fara ibland.

Nu står vi framför Block-Fredriks hus.

F.d. Block-Fredriks hus

Block-Fredrik var alltså son till Blocken på Smedgatan. Fredrik hade gett sig ut på sjön och tjänat ihop lite pengar och han byggde huset 1910. Så försökte han också på olika sätt skaffa sig en hustru. Det misslyckades några gånger, men sedan hittade han en som hette Amanda, som var jungfru åt prosten Håkansson i Persnäs.

Prostens höll också bröllop för Fredrik och Amanda. Det var väldigt stiligt i den gamla prästgården i Persnäs, bl.a. fanns det en spegel från golv till tak. Det berättas att gamla Blockan, Fredriks mor, gick rätt in i spegeln. En sådan spegel hade hon aldrig sett. Hon trodde det var en dörröppning.

Block-Fredrik och Arvid Ohlsson

Block-Fredrik fick rekommendation att skaffa sig två kor, för har man det så klarar man sig alltid. Och det gjorde han. Och dom korna skötte Fredrik. Dom gick han och talade med och vaktade varje dag och om Fredrik inte var hos korna förde dom ett förskräckligt liv, när de var ute och gick på hans horva som sträckte sig upp mot Olsstugorna.

Korna var ett med Fredrik och Fredrik ett med korna. Martin A Olsson, som härstammar från byn och bodde i Olsstugorna, skrev och berättade att när de kom ner på försommaren, då var det högtid en dag för då skulle Fredrik klippa sig. Då hade han inte klippt sig på hela året. Karlsson klippte och de krulliga hårlockarna föll ute i trädgården. Det var inte att gå varje månad till frisören!

Här fanns förut två lador, Olles lada och Tures lada. Nu är det bara en kvar, och det är Karl-Axels.

Gropen här framme kallas grövel. Det var bysamfällighetens grustag. Nu betar hästar
där.

Grövlet idag 
Grövlet 1950-talet

Olsstugorna längst in till vänster på gatan är av ganska gammalt datum. Det tillhörde från början Johan Persson eller Johan Pers, som han kallas i Kolstad, en av de verkliga anfäderna.

Vi hade, kan vi säga, två tycken, Johan Pers och Nils Pers. Efter Johan Pers köptes stället av Lotta och August Karlsson och Kjell Zetterkvist härstammar i andra och tredje led från detta hus. August Karlsson var präglingsbrukare. Lotta var född i Ingelsta i Föra och kom först till Salomonstorp till Erlandsson och arbetade som piga.

Hon var en mycket arbetsam människa. Tidigt på morgonen gick hon upp. Först körde hon igång kvarnen och malde mjöl till djuren och därefter kokade hon kroppkakor, så att allt var färdigt tills de övriga vaknade.

 Efter att ha varit sterbhus ett antal år blev det Olsstugorna dvs Dan Olsson med syskon köpte stället. Dom härstammar från Kaptensgården i Kolstad. Dan var den siste av fondcheferna vid Börsen. De stora bankerna hade var sin fondchef. Hans bror Martin A Olsson var antikvarie och konstnär i Stockholm och blev tyvärr inte så gammal. Det är numera hans son, som har Olsstugorna. Han är jägmästare i SIDA:s tjänst i Indien.

 

Olsstugorna 1940-talet.

Vi har fått tillåtelse att passera förbi över Olsstugorna och den plats där det tidigare stod ett antal kvarnar och sedan tar vi Berggatan fram till Bygatan.

Berggatan, Allhelgonahelgen 2003

Här finns ett gammalt hus, som vi kallar för Adas hus.

Kvarn vid Berggatan och Adas hus

Hennes far byggde det. Han hade gården, som var granne till min gård.

Kolstad nr. 5, ”Femman”. Adas fars gård (Bröderna Martin och Dan Ohlsson i skrindan)

Det gick väl inte så bra för honom. Han var inte så skötsam som sin dotter. Dottern blev missionär, en mycket from kvinna.

Här fanns två kvarnar. Det var Nils Perssons kvarn och Teddes (Teodor Johanssons) kvarn. När ladan byggdes blev den ett vindskydd, så att kvarnen inte fungerade riktigt och då flyttade man den. Det är den kvarn, som nu står härifrån sett längst ner på kvarnbacken. Den flyttades ner 1890. Den kvarn som står kvar; Johan Pers kvarn, är uppförd 1798. Bortom den här åkerlappen stod ytterligare en kvarn, som hette August
Nilssons kvarn.

Mellan år 200 och 500 e.Kr. flyttades byn upp till fornminnesområdet och man tror att det berodde på att man lade om driften av jordbruket. Husgrunderna finns kvar, men man ser tyvärr inte grunderna i dag. Det betas ju inte som förr.

Fornbyn

Här till vänster syns ett förfallet hus. Där fanns tidigare på 1800-talet ett hus, som beboddes av Fia Maskot.

F.d.Fia Maskots hus. Här flyttat till Sjöstugan

Hon gick runt och arbetade och hjälpte till i byn. Den stugan är i behåll. Den är flyttad ner till Sjöstugeområdet strax före Sjöstugan. Den flyttades dit av Terese och Otto Johansson på Solbacka.

(Tillägg från Kolstadsidan: Fia Maskot hjälpte till med slakt, vävning och tvätt i byn. Namnet Maskot kommer troligen från segelfartygstermen Märsskot. Fia tillhörde sannolikt någon båtsmanssläkt i byn. Vid hennes död 1920 köptes huset på auktion av Otto Johansson på Solbacka som flyttade det till Sjöstugan)

Kvarnarna 1930-tal (Blyerts av Martin A. Ohlsson)

Vid Bygatan kan vi titta på några hus för att få en uppfattning om arkitekturen.

Bygatan 1930-tal

Ett är Karl-Axel Johanssons hus, Kaptensgården (se nedan)

Kaptensgården

Ett annat är Evalds Nilssons (eller Majbritt Rydéns) och de lär vara byggda omkring 1839.

F.d. Evald Nilssons gård
Evalds far Axel Nilsson

Huset väster om Karl-Axels, Westergrens hus

Johan-Persgården (1986)

var tidigare Johan Perssons och det liksom Klockaregården, som ligger längst bort och som min farfar byggde, är från 1870.

Det är samma arkitektur på dessa två. Alltså Karl-Axel och Evalds samt Westergrens och Klockaregården.

Kompletterande data av Lars-Olof Ödell:

Bysmeden Jöns Möllerberg föddes 1820 i Stoby, Kristianstads län, och inflyttade till Kolstad under byn 1877 enligt husförhörslängden. Han blev änkling samma år och själv dog Jöns Möllerberg några månader före sin 86-årsdag (1906).

Smedmästaren Johan Robert Nilsson föddes i Högby. 1918 flyttade han till Kolstad, enligt kyrkboken till Kolstad nr 6, Kolstadborg. Vid något tillfälle är han också skriven på Kolstad, Gustendal. Han var häradstjänare, alltså vaktmästare på det gamla tingsstället i Rosenfors. Han dog 1946.