Ölänningar och vrakplundring….

Under 1860- och 1870-talen förekom regelbundet att utländska besättningar från fartyg som förlist runt Öland, fick övervintra på Kaptensgården i Kolstad.

Ägaren av Kaptensgården under dessa år var sjökapten Daniel Ohlsson (admins farfars far). Mellan sina långseglingar hade Daniel konsulära uppdrag som bl.a. gick ut på att hjälpa strandade besättningar.

En gång i slutet av 1860-talet – det var under en decemberstorm – kom bud från Bredsättra att ett skepp gått på utanför Kapelludden. Daniel for dit men det blåste sydostlig storm och det var omöjligt att ta sig ut från land.

Mystiskt var emellertid att man inte sett några människor ombord. Följande morgon hade det mojnat och man kunde gå ut.

Skeppet stod fast på grund. Ett fallrep hängde ner och Daniel klättrade ombord. Nog fanns det folk ombord. När Daniel äntrat över relingen fann hann sig omringad av fartygets besättning. Kaptenen stod med pistolen färdig och det var bara för Daniel och hans följeslagare att göra ”hands-up”. Daniel förklarade vem han var och sitt uppdrag och hänvisade till legitimationen i sin plånbok. 

Problemet löstes, men den spanske kaptenen, som sedan övervintrade på Kaptensgården i Kolstad (där fanns redan innan en holländsk kapten i vinterkvarter), kunde berätta att han var varnad för ölänningarna och att dessa var kända som vrakplundrare. 

Kaptensgården omkring 1870
  Sjökapten Daniel Ohlsson

Så här skriver Herman Hofberg 1896 om vrakplundring på den öländska östkusten:

Från Ölands östkust är ännu att nämna den sydost om Borgholm utskjutande Kapelludden, som ligger tämligen afsides på ett ställe, där ön är som bredast och där fordom ett åt Birgitta helgadt kapell stått: en sägen förtäljer, att hon under sin färd till det heliga landet landstigit där. Ett väldigt, 3 1/2 meter högt, väl arbetadt stenkors är här rest under medeltiden, antagligen till minne af någon högförnäm resandes skeppsbrott.

Korset har varit omgifvet af en vidsträckt stenmur och vid sin fot haft en bönepall: förböner fäldes där för sjöfarande, och allmosor samlades åt skeppsbrutna. Stället är nämligen, liksom för öfrigt hela Ölands östkust, farligt för sjöfarande och numera försedt med en fyr.

Fordom, ja troligen ett godt stycke in på 1880-talet ansågs det som ett föga brottsligt, om ock ej lofligt näringsfång att hjälpa Vår Herre att
”välsigna stranden”. 

Förlisningen af ett större fartyg på kusten var nämligen en för strandboarne välkommen händelse: om de än ej direkt plundrade de olycklige, kunde de dock alltid taga bra betaldt för sin bärgningshjälp eller uppsamla en mängd ägarelöst strandgods. 

Och för att nu dylika händelser ej skulle bli allt för sällsynta, lära stundom missledande ljus, som kunde förväxlas med en gammaldags fyr, eller till och med efterapningar af blänkfyrarnes sken ha användts för att locka fartygen från den rätta kosan.

Kolstad 17:1

Ute är det snögnistande vackert och vitt idag men kunde inte låta bli kolla gamla flygbilder på Arkiv Digital. På bilden från 1960 med Morfarsgården upptill och Kvarnhorvan därunder syns sommarstuga som numer fått skatta åt förgängligheten. Tomten såldes 1935 till nämndemannen Addén men han dog 1946. Vem bodde där sedan?

Grävning i gatan

Det grävs i Kolstad bygata. Kommunalt avlopp ska det bli denna gången. Plant och snyggt ser det ut. Men poppeln som planterades av kantor Carl Magnus Andersson, mitt för Kolstad Kyrkgata, har nog fått en del rötter kapade. Lutade redan  innan mer än på äldre bilder från byn (se den fliken). Oro finns annars främst för ådern till den gamla bybrunnen. Bengts brunn är inte särdeles djup men håller bra vatten.

Lärarinnan Ebba Nordmark med skolbarn i Köping.

Ebba Nordmark med skolbarn 1916

Fotografiet lånat av Kristina Rydén vars morfar Evald Nilsson i Kolstad Nr 3(född 1909) står närmast till vänster om fröken. Ebba Nordmark född 1891 i Norrby, Löt. Tog folkskollärarexamen 4/6 1012. Tjänstgjorde 1912-1914 i Ålem. Därefter ett år i Alsen, Jämtland (där f ö min farfar född). Kom 25/12 1915 åter till Öland och flyttar in på Kyrkplan här i Köping. Är lärarinna här sannolikt i mer än 30 år. Död 64 år gammal år 1956. År 1909 föddes 9 barn i Kolstad, 1908 föddes 6 barn och 1907 föddes 14 barn.
Med tanke på årtalet 1916 lär Du inte hitta Dig själv på kortet men vore roligt om någon mer kände igen föräldrar eller gammelföräldrar.

Axel Nilssons första bil.

Axel Nilsson m första bil

Ännu ett kort från början av 1920-talet. Detta lånat av Kristina Rydén. Bilen är en fransk Gregoire som Axel köpt av stadsingenjören Kristiansson. Axel tagit bilen till Köpingsvik att visa den för sin syster Augusta. I baksätet sitter Augustas dotter Edit, Axels syster Anna och Annas dotter Ingrid. Axel sitter visserligen vid ratten men skall enligt historien inte tagit körkort än utan bilen körts av bredvid honom sittande Adolf Olsson.
Vet någon mer om bilen eller andra tidiga fordon i Kolstad?

Festsällskap.

img121

Detta fotografi bör vara från runt 1920. Ett festsällskap samlat på Westergrens trapp. Karl Nilssons är fotografen så det är bör vara något särskilt som firas. Herrarna är från vänster till höger Sture Nilsson, Gustaf Ågren, Henning Johansson och Erik Johansson. Damen i centrum är Frida Westergren, till höger om henne Hennings syster Valborg och längst till höger Gustafs syster Anna. Vilka de två andra är vet jag inte. Vet Du? Kan det vara Fridas syster Anna Kajsa? men vem mer?
Sture Nilssons bodde på Kolstad 4:2. Hans far dog 1919 och Sture blev arrendator på sterbhuset tills Alfred G Andersson köpte gården 1928. Sture blev telefonarbetare och flyttade till Borgholm.
Gustaf Ågren uppvuxen i Kolstad Nr 2 (2:6). Var volontär vid Göta Livgarde i Stockholm 1911-1915. Både han och hans lillasyster Anna flyttade 1920 till morfaderns gård (Kolstad Nr 8) och antog då hans efternamn Ågren. Vid Gustafs giftermål 1924 flyttade Anna som handelsidkerska till Föra men dog redan november 1925 i strupinflammation.
Fotografiet ser ut vara taget på sommaren. Kan det vara Fridas 30-årsdag juli 1917? Tacksam kommentarer.